My book about my life!
Burnout, depression and so tired. I haven’t been working for 8 years now. I’m a well-educated woman in healthcare. I have mostly worked with women and children. I started to write just to put all that had happened on a paper. So I could se what the problem was. I wrote and I wrote and then a friend said, why don’t you write a book. And I did!
I think its the most wonderful book I ever seen 
I describe, my life from inside and it haven’t been a normal life. Got my first child at 17 and the second when I was 19 years old. Married with 2 children at 20 and I was a home mum.
One more child at 30 and then divorce, my brother took his life, my mother died of grief and my father of cancer. All in 4 years.
Then I crashed! The book is much about what’s happened after the divorce. Many happy times but even a lot of fighting for survival.
The book is only in Swedish!
Här nedan ser ni fram och baksida på min bok som handlar om min långa och krokiga väg till att bli utbränd. Utmattad, deprimerad, utmattningsdepression, jag kärt barn har många namn.
Alla vi som är där, är på väg dit eller har varit där, vet hur kämpigt det är både med förståelsen från andra och med kampen för att komma igen.
Sedan finns ju alla andra som man ska slåss mot, Försäkringskassan, läkare och psykologer bland annat.
Vill ni läsa en bok där ni kan känna igen er så klicka på någon av länkarna nedan!
BESTÄLLA/ORDER kan ni dels göra genom länken som går till Axplock förlag!
Ni kan även köpa den på Bokia . Den ska finnas i bokhandeln och även på Biblioteken!
Har en Facebooksida om boken, den får ni gärna gilla https://www.facebook.com/Bokbladet.org?ref=hl
Hej hej!
Been there, done that, bought the t-shirt
Låter som vi har en hel del gemensamma erfarenheter….
Jo jag har misstänkt det när jag varit hos dig
Vi är så många! Kram
Den låter intressant. Har varit utbränd i många år, och det in kombination med min adhd. Jag har tappat minnet, mycket av mitt språk och mitt ordförråd. Jag får förtvivlat söka efter svar ibland, och jag är helt enkelt tvungen att uppfinna nya ord. Orden finns inom mig, och jag känner mig så frustrerad när jag inte kommer ihåg de. Har tappat nästan allt jag läst under årens lopp också. Känner mig ”dum” mellan varven, trots att jag vet vad det beror på. Kommer minnet ocj språket tillbaka någonsin? Vad är din erfarenhet? Har mitt ofokus och en hjärna som spretar åt alla håll pga av adhden, men tack vare den så är jag desto påhittigare i situationerna iaf.
Hoppas allt går bra med din familj och era bekymmer, brukar läsa din blogg och jag kan tänka mig att det är mkt ibland.
Lycka till med allt!
Tristess, jo det är mycket. Jag har också haft svårt med att hitta ord. Men är jag bara lugn och har det lugnt omkring mig så fungerar det bättre idag. Själv tror jag det beror på att jag kan vara hemma utan press idag, eftersom jag nu har sjukersättning. För att bli likadan som innan utbrändheten det tror jag aldrig att jag blir igen. Jag har accepterat min situation och gör det bästa av det!
Kram
Kära Kvinnotankar, Jag vet inte vad jag skall säga nu när jag kommit mer än halvvägs genom din bok. Jag är så berörd … Så stark du ändå är. Och har varit. Själv vet jag verkligen inte om jag hade klarat av ”din resa”. Men av andra erfarenheter vet jag i alla fall att man klarar det när man ”är i det” och att det oftast kommer efteråt … som nu din utbrändhet. Jag har inte kommit riktigt dit där du berättar om den ännu men var tvungen att skriva eftersom jag läste om din pappas död och ”skatjäveln”.
Då symboliserar den fågeln, Skatan alltså, som jag valt att ”finnas i”, din pappa också. Lite kul tycker jag.
En koltrast symboliserar min döda väninna Margith, som jag verkligen älskade lika mycket som min familj och en blåmes min fina mamma som dog för tio år sedan.
Nu skall jag fortsätta läsa om ditt liv. Jag är verkligen glad att jag hittade din blogg och tacksam över att ha fått lära känna dig. Tänk ändå vilka olika livsöden vi har runt omkring oss utan att veta så mycket om ”den andra”. Det tål att tänkas på. Ibland tycks det som om vi lever i våra egna små bubblor.
Kram! /Skatan
Pingback: Livet är den väg du redan går « SKATANS TANKAR
Har inte köpt din bok än men ska absolut göra det. Första tanken var wow nästan som mitt liv även om man tror man är ensam. Sen tänkte jag hör halkar jag in på din blogg pga hormonplåsters vara eller icke vara så får man uppleva så mycket mer. För mig blir det samtal till min gynekolog i morgon om plåster i mindre styrka för nu orkar jag inte mer. Och då har jag bara varit utan detta plåster i 3 mån. Hoppas verkligen du fortsätter skriva för vi behöver sådana likt dig som har goda tankar fina råd och en väldigt bra blogg.
Många solglittrande ( om än svett vallande ) kramar/ Ammie
Tack vad fina omdömen! Ja min bok har fått mycket bra kritik. Den har bara inte nått ut till så många, det är svårt att bli berömd
när man inte har kontakter i mediavärlden.
Hej,
Tack för ditt svar! Håller fullständigt med dig om man måste redan vara etablerad i medievärlden för att nå ut till den stora massan. Har man inte pengar att själv påkosta lansering osv har man inte någon chans alls. Vet för jag skriver själv dikter och gör digital konst samma som penna och pensel men med datororigran. Smidigt när man likt mig har många skador dom hindrar en från hålla i en penna eller pensel.
Har du någon sida för din bok på Facebook?
Man får ligga i men ibland är det som sprids via folkmun och sociala medier bra eller kan bli. Många soliga hälsningar från västkusten.
Jo jag har en sida men den är inte så aktiv just nu. Kanske måste bättra mig och göra lite reklam igen. Här finns den. https://www.facebook.com/Bokbladet.org?ref=hl
Har varit inne och gillat din Facebook sida genom min even sida. Har tyckt lite ochså samt delat din sida. Än en gång Tack!