Tidningarnas rapportering
Publicerat av kvinnotankar den 6 juli , 2008
Tänk vad det är skillnad på folk och folk.
Bossen, den store, Brucan och allt vad han kallas, han har fått flera helsidor i tidningarna och han höjs till skyarna. Ni vet väl att jag menar Bruce Springsteen. Han är bra, jag har själv lyssnat på honom under många år. Men inte behöver vi veta vad de får i logen? Hur de tillbringar varenda timme nu när de är här, eller? 6 rätters middag, tur ut i skärgården osv. osv.
De skrev om premiären på 3 helsidor i Aftonbladet. Men inte nog med det utan dagen efter så kom det reportage från nästa konsert!! Nyheterna och P4 Programmen talar saligt om “Den störste”
Men flera av våra större svenska artister det får på sin höjd en halvsida om sitt turneprogram och sedan uppföljning från premiären.
Diggilo en familjefest, beskrivs i Aftonbladet under ironiska former, men Expressen har gett 4 getingar och kan se det för vad det är, just en familjefest med något för alla från 5 till 90 år.
Rhapsody in Rock fick svala recensioner i båda tidningarna.
Det är tydligen fult med svensk kultur. De måste vara engelskt/amerikanskt om de ska falla de fina kritikerna på läppen!
Vi lever i ett märkligt land, andra länder hyllar sina inhemska idoler vi klassar ner dem!
Är det kanske lillebrorskomplex som gör att vi måste vara som de ute i stora världen?
Andra bloggar intressant om: Aftonbladet, Expressen, tidningar, reportage, Bruce, Bruce Springsteen, musik, konsert, show, Diggilo, recensioner, Bossen, Kvinnotankar
Ola sade
Det är faktiskt väldigt få svenska artister som klarar av att fylla Ullevi två kvällar i rad och som faktiskt är så pass bred i sin musikskatt att många i alla åldrar vill lyssna på det.
Visst, det är ganska överdrivet med rapporteringen men att våra svenska artister inte får samma uppmärksamhet eller hyllningar beror nog också på att de är i media året om, bruce är här ett par dagar vartannat år, svenska artister (beroende på vilka de är förstås) har egentligen inte så mycket nytt att komma med. Diggiloo och Rhapsody in rock är ute varje sommar och kör en variant på samma sak som förra året. Det är underhållning, visst – men jag tycker nog inte det är särskilt bra eller utmanande, och där håller nog en del recensenter med mig.
Men visst blir rapporteringen lätt överdriven, men kvällstidningsjournalistik är ofta på bra på att överdriva
akson sade
Visst är Brucan stor och många gillar honom, men inte jag! Inte läser jag tidningarna numera heller och slipper därför veta vad som hände timme för timme.
Rhapsody in rock skulle jag kunna tänka mig att se men för att få någorlunda bra platser kostar de runt sjuhundra per person. Det tycker jag är ganska mycket det. Men visst kostar det så smakar det, tvärtom ska det visst vara!
Diggiloo vet jag inte ens vad det är för något.
Neny sade
Visst är han stor, men inte riktigt så stor. Vilka tidningar följer de svenska band och artister som reser jorden runt på turné eller drar fulla hus på en konsert…? Dålig rapportering över huvudtaget, media är dåliga på att pusha för våra egna talanger (oavsett om de är hårdrockare, operasolister, eller popdivor) och det är synd eftersom utländska artister och kändisar syns så mycket i vår media ändå.
LottaM sade
Gillar verkligen “The Boss” han gör många bra låtar, har varit min favorit i många år, var inte på konserten.
Håller med om att han behöver inte få tre – fyra helsidor i kvällstidningarna och vi får veta att den kändisen och den kändisen var där – ointressant.
Sen är jag inte mycket för de övriga konserterna Du nämnde, som Akson nämnde betala hutlösa pengar för att se detta Nejtack.
tack för kommentaren hos mig om altantrappan vi tar det väldigt lungt och skönt inget som hastar hos oss.
Ha en fin dag Kram
Andreas sade
Jag var på den ena konserten på Ullevi i helgen. Hela dagen var det hysteri på Göteborgs gator. Springsteen hördes från varje bar, restaurang och park. Till och med grillen på hörnet spelade Springsteen.
Hur kan ni ens jämföra Bruce Springsteen med Diggiloo och Rhapsody in Rock ? Hör ni inte hur sjukt det låter? Det finns inget annat band eller artist i världen som går hem lika mycket som Bruce Sprinsteen i Sverige, från ungdomar till gamla.
Han är snart 60 år och är i sitt livs form, lika ung som för 30 år sedan, och gjorde kanske sin sista (och bästa) spelning med E Street Band i Sverige. Han förtjänar varje sida i tidningarna.