Idag måste jag komma ut
Publicerat av kvinnotankar den 2008/04/18
Nu har jag inte varit utanför dörren denna veckan mer en än kväll när jag och A åkte in till T och E för en fika och för att hämta min bil som de haft några dagar.
Jag har varit trött denna veckan, men tror 
att det kan bero på min tokiga bantning. Jag har nu gått ner 3.4 kilo på 11 dagar. Så det dagliga intaget av kalorier har varit alldeles för lågt. Det vet jag!
Men eftersom att jag passerat en av mina magiska gränser just idag, så ska jag öka kalorimängden något. Nu kan det få gå lite långsammare framöver.
Idag är en väntans dag för T som haft en timanställning på Telenor i 5 veckor, han har trivts så bra. Han pratade med sin chef och frågade om det fanns någon möjlighet till fortsättning. Ge mig ditt CV var första beskedet. Efter det fick han besked på att komma idag mellan 13-14.
Idag går jag som på nålar och jag hoppas, hoppas, hoppas att han får besked på att han får jobb.
Denna, min yngste ”lille” son. Som har mått så dåligt under sin uppväxt, som efter att ha varit långt nere på botten av uppgivenhet, lyckats kämpa sig igenom och ta sig på fötter igen.
Idag är han stark, envis och vet vad han vill. Han har gått den krokiga, ledsna vägen genom tonåren.
Idag är han 27 och kanske, kanske inne på arbetsmarknaden.
Det är både han, sambon och katten värda
Herregud vad jag hoppas!
Andra bloggar intressant om: son, arbete, Telenor, arbetsmarknaden, samhälle, banta, bantning, kaloriintag, Kvinnotankar, jobb,
Frida (Elins syster) sade
Jag sitter här uppe och håller tummarna och hoppas jag med =) han är verkligen värd det jobbet! =o)
znogge sade
Håller tummarna för sonen men du ta det lite lugnt med viktminskningen. Går man ner för snabbt går man gärna upp lika lätt igen….
Kram!
LottaM sade
Det tar lika många år att minska i vikt som det tog att öka i vikt. För om man ser det på långsikt så inte gick Du väl upp 3,5 kilo på en vecka?
Men Du går ner dem på en vecka vid hårdbantning och snart är man uppe igen där man började och lite till. Ta det lungt med bantningen.Skynda långsamt är ändå bäst.
Hoppas att ”Mr T” får sin chans här och nu – håller tummarna.
Ha en fin fredag KRAM!
Ana sade
Vi får verkligen hoppas att sonen får jobbet.Det är så viktigt att dom unga får komma in på arbetsmarknaden.Min läkare på pila tyckte inte jag skulle ut och arbetsträna förrän jag hade gått hos en psykiatriker.Jag blev genomledsen,hade inte tänkt mig det svaret.Det blev en massa tårar på tåget hem.Men än har jag inte sett vad hela utredningen kommit fram till.Jag vill ut igen,men jag behöver hjälp.Ha en skön helg,bäst att passa på att vara ute i det fina vädret.Ana
Rubinum sade
Håller tummarna stenhårt! =0)